Kalla det gärna flykt, för det var inte så här jag tänkte det skulle bli.
Efter fyra år är det slut med pojkvännen. Jag trodde att vi skulle skaffa barn tillsammans men så blev det inte. Och det gör faktiskt ganska ont..
Det här är min båt., ett lastfartyg, 180 meter långt, 27000 ton tungt och 25 man starkt. Jag träffade några sjömän som lockade med en ledig hytt. och jag tog chansen, jag är 28 år och jag längtar efter livet, något som skakar om mej.
Jag måste bara bort härifrån.
Äventyret väntar runt hörnet. Jag går till sjöss. Innan jag går ombord får jag ett brev av besättningen. Eller är det kanske en önskelista?
Ombord på fartyget.
Bas, Wouter, Rorik. De är så olika, men jag märker att de har samma längtan, samma tankar och oro. Precis som jag. Är det därför vi kommit varann så nära?
Av alla 25 ombord dras jag till just dem. Vi skrattar tillsammans och det jobbiga där hemma känns plötsligt avlägset.
Havet där ute är så stort och mäktigt...
Jag kommer nära de här människorna. Och om de slåss om min uppmärksamhet?
Vem slåss jag då för? Kanske bara för mig själv
Nu känner jag mig mycket starkare, längtar fortfarande efter den stora kärleken, men jag vet att livet är fullt av möjligheter. Och äventyr.
