Bilder ur 30 år har gått, kamrat finns även på filmens huvudsida. Vänsterklicka på bilderna för att ladda ner i full upplösning. Håll pekaren över bilden för mer info. Bilderna är fria att använda om fotograf anges.
Vid frågor, vänligen kontakta Emma Svensson
emma@wgfilm.com
+46 40 78150
1.
Ja visst kamrat 30 år har gått.
Över femtusen gruvarbetare strejkade mot dödsolyckor och farlig miljö – dom slogs för sitt människovärde.
Det här hände i en tid då folk protestera och revoltera mot krig och orättvisor.
Det var den stora strejken som förde mig hit upp till Lappland och Malmfälten.
Jag åkte upp för att filma i två veckor och blev kvar ett helt år.
Det var här i Kiruna Stadshus vi började filma o dom minnena lämnar mig aldrig.
Nu är jag tillbaka för att visa filmen och snart kommer jag upptäcka att de gamla konflikterna och oförrätterna lever kvar än IDAG.
2.
Det var en fantastisk stämning
man strejkade inte bara mot arbetsgivarna, man strejkade också mot den egna fackföreningen som skrivit på ett uselt avtal. Det var en olaglig strejk.
3.
På första strejkmötet valde gruvarbetarna en egen ledning, en strejkkommitté.
På svenskt hyggligt vis så valde man både de argaste och de mest samarbetsvilliga.
O därför blev det heller aldrig någon riktig enighet.
Vi lyckades som enda utomstående få vara med på samtliga kommittémöten. Vi filmade dag efter dag, ibland tolv timmar långa pass under hela strejken.
För mig var det här en omvälvande tid, jag lärde mig mycket, såg mycket, fick vänner för livet.
"Kamrater, motståndaren är välorganiserad"
Den stora gruvarbetarstrejken i Kiruna, Malmberget och Svappavaara 1969-70 förändrade Sverige. 4 800 gruvarbetare strejkade i 57 dagar mot ackordshets och ständiga dödsolyckor. Man krävde människovärdet åter. Ett krav som väckte genklang över hela Sverige. Det blev uppenbart för många att demokrati inte rådde på de svenska arbetsplatserna.
"30 år har gått, kamrat"
Trettio år efter gruvstrejken i Kiruna. Än en gång fångar Lars Westmans kamera undertryckt vrede och frustration. Lars Westman återvänder till malmfälten för att visa sin film från 1970 om en av de mest omvälvande strejkerna i svensk arbetarhistoria. Efter visningen blir han snart varse att såren från den stora konflikten är långt ifrån läkta.